Här kommer del 3!

Rosa: Zoe

Röd: Christina

Svart: Zoes berättaröst

  Nästa morgon vaknade jag väldigt tidigt. Jag kunde inte sova, det hade pirrat i magen i hela natten. Idag skulle jag flytta! Jag trodde aldrig denna dagen skulle komma, men nu var den här. Fast jag knappt hade vaknat var jag redan stressad och nervös. Tänk om något skulle gå fel?

Äsch! Vad skulle kunna hända, jag hade allt under kontroll. Nästan iallafall...

  Sedan gjorde jag iordning mig. Jag satte på min nya klänning och flätade håret lite slarvigt. När jag satte på min läppglans fick jag göra om det ett par gånger. Jag darrade för att jag var så nervös. Hela jag var som en dynamit, det kändes som om jag skulle explodera av nervositet vilken sekund som helst. 

Sen kände jag att magen kurrade! Så jag begav mig mot kylskåpet på jakt efter något gott.

  Wow, det fanns ingenting att äta. Tomt, helt enkelt! Och jag som var så sugen på en riktigt god frukost. 

Mamma var inte vaken än. Så jag gick till cafét tvärs över gatan.

  När jag gick in på cafét fick jag en underlig känsla. Jag insåg att jag antagligen aldrig skulle komma hit igen. Inte på länge iallafall!

 -Hejdå! Jag kommer sakna dig också, Nina! ropade jag efter mig.

Nina var ägaren till cafét. Och hon hade känt mig sen jag var 5 år och mamma brukade ta med mig till cafét där hon brukade jobba på söndagar. Nina var en fantastiskt människa! Och hon bjöd mig alltid på sina berömda Milkshakes med körsbär! Oj, vad jag skulle sakna dom! Och nu så hade jag blivit bjuden på min ''sista'' frukost! 

 '' Det kommer att bli en lång tågresa, och du kommer bli sugen på något!'' sa hon och gav mig en påse chokladkakor. Jag skulle verkligen sakna Nina.

  När jag kom hem hade mamma vaknat, så jag gick och pratade lite med henne!

-Godmorgon, min underbara mamma! Har du sovit gott? frågade jag och gav henne en kram.

-Jadå, jag har sovit bra. Men jag har tänkt mycket på dig. Du vet att om du ångrar dig kan du avboka biljetten gumman. Tåget går ju om ett par timmar!

- Mamma, nej! Jag har ju bestämt mig, sa jag lite småirriterat.

- Ja jag vet! Förlåt mig, jag har inte riktigt fattat det än bara, sa hon. 

- Det är lugnt! 

- Förresten så har jag en överraskning. Gå ut i köket sålänge så kommer jag!

Jag gick förväntansfullt ut i köket, vad hade hon nu hittat på?

 - Jag har ju inte gett dig en avskedspresent än! sa hon och gav mig en present.

Jag blev chockad och tog emot den.

-Till mig?! Åh, vad snällt av dig! Det hade du inte behövt!

- Jodå! Den är inte bara från mig förresten. Jag och några bekanta har samlat ihop en slant och lagt på en fin present till dig! Öppna nu! sa hon.

  Jag öppnade presenten och trodde knappt mina ögon! En '' multitab 6000'', herregud! Det var det nyaste och coolaste som fanns! 

 - Åh gud! Mamma tack så hemskt mycket! Du måste hälsa dom andra att jag älskar den! Tack, sa jag och gav henne en stor kram!

- Varsågod gumman. Vad kul att du gillar den. Den är du värd!

- Tack åter igen! 

Jag hade aldrig fått en så dyr present! Och jag trodde aldrig att jag skulle få det heller. 

- Men nu kanske du ska ta och packa det sista så ringer jag en taxi sålänge. Det brukar alltid ta minst ta 20 minuter för dom att komma hit.

- Ja, det har du rätt i! sa jag och tog med mig ''multitaben'' in på mitt rum.

  När jag kom in på rummet slängde jag mig på sängen en sista gång. Världens skönaste säng, jag skulle verkligen sakna den. Jag packade ner det sista i resväskan och bar ut den på verandan. Nu kom det värsta, att säga hejdå...

  När jag kom ut från mitt rum så låg blomma på golvet och tittade fundersamt på mig.

- Åh! Blomma, dig hade jag ju nästan glömt, sa jag och sprang och kramade henne. Jag kände hur det brände i ögonen och tårarna började komma.

- Jag kommer sakna dig, gumman. Jag älskar dig, sa jag och borrade in ansiktet i hennes härliga päls.

  Sedan ställde jag mig upp och gick mot mamma.

-Mamma, jag vill tacka dig för allt! I vått och torrt har du alltid ställt upp för mig och varit världens bästa mamma. Tack! sa jag och började gråta.

- Tack själv, lilla gumman, sa hon och började också gråta. 

Sedan var vi helt tysta och tittade på varandra. Sedan så slänge vi oss runt varandras halsar och kramades länge. Vi båda grät högt. 

'' Tut, tut!'' våran stund avbröts av taxin utanför. Nu var det dags att åka.

  Jag la in min resväska i taxin. Och vände mig sedan om. Jag tittade noga på allt, brevlådan,fönstren,taket. Jag ville minnas allt precis så här. Mitt underbara hem, inget hus i hela världen kunde slå detta. Hem ljuva hem...

- Hejdå, jag älskar er! sa jag och vinkade mot mamma och Blomma. 

-Hejdå gumman! Jag älskar dig också, ring när du kommer fram, sa mamma och torkade sina tårar.

- Det klart jag gör! sa jag och gick mot taxin.

  Jag satte mig i taxin. Och för sista gången så kollade jag ut över ängarna, jag tittade på alla männsikor.

Vissa kände jag igen, vissa inte. Jag fällde en sista tår och sa tyst för mig själv '' Hejdå, Apaloosa Plains''.

Detta var del 3! Kommentera om vad ni tyckte!

Kram på er!

ELIN-

Nu när det är sommarlov så kommer vi blogga lite mindre eftersom det är sol för det mesta så blir det ju att man är ute mycket och hittar på massa annat ;) bara så ni inte undrar varför vi inte bloggar lika mycket! :D <3