Jag gjorde en ny header förut, hoppas ni gillar den!

Kommentera gärna, kram på er !

ELIN-

  Jag bjuder på en konstig bild! Godnatt   

Del 1.

Rosa-Angel

Blå-Chan/pappa

Orange-Tidningsbudet

Angel har bestämt sig för att hon vill till Sunset Valley så fort som möjligt och är berädd att lämna allt som finns i Kina. Hon har erbjudit sin pappa att följa med men han säger varje gång att han känner att allt som han behöver finns i Kina och kommer alltid att göra. Så det hela slutar med att hon reser själv.

På morgonen följer Chan med Angel ner till stigen för att hjälpa till med väskorna och se till att hon kommer iväg ordentligt. Taxin står nere vid stora vägen och väntar.

-Är detta en bra idee?

-Pappa....

-Ja,jag vet...Jag ska inte tjata på dig,sa han och log

-Oroa dig inte pappa,jag kommer att få det jätte bra och jag kommer säkert få många nya kompisar!

-Det tvivlar jag inte en sekund på

(Taxin tutar)

-Oh...Nu måste jag gå pappa,sa jag med en sorgsen blick

-Ja..ja du måste väl det,antar jag....

-Hej då! Jag älskar dig pappa

-Jag älskar dig också! Lova att du kommer och hälsar på någon gång

-Jadå,jag ringer så fort jag kommer fram imon.

Chan står kvar en lång stund på stigen och ser när Angel skyndar sig iväg till taxin som står vid vägen.

Han blir gråtfärdig och börjar tänka tillbaka på den tiden som Angel var liten och han kunde tänka på att det var flera år kvar innan hon skulle flytta ut och han skulle bli kvar ensam i Kina. Men innerst inne vet han att hon kommer få det bra i Sunset Valley.

Efter flera timmars flygresa + mellanlandningar är Angel äntligen i Sunset Valley. När hon kom fram med planet på flygplatsen stod hennes bil på parkeringen som hennes kompis Alice hade kört dit dagen innan hon kom.

Hon packade in väskorna och satte sig i bilen. På vägen ringde hon till sin pappa för att säga att allt hade gått bra och att hon snart var framme vid huset.

Huset som hon skulle bo i hade hon fått köpa av en gammal vän som skulle flytta till Frankrike för att bli konstnär.Och han hade sagt att det var hans dröm så det var ingen risk att han skulle flytta tillbaka.

-Wow...det är perfekt!,mummlade hon och fortsatte rundturen i sitt nya hem.

På kvällen hade hon svårt för att somna...hon tänkte bara på hennes pappa hela tiden som blev kvar i Kina.

-''Han kanske kände att jag lämnade honom...? Eller att jag var trött på honom och det var därför jag ville flytta...''

''nej....det var ju absolut inte därför,så det får han ju inte tro! Iförsej så lät han ju lite ledsen när jag paratde med honom förut...men det är väl något som alla föräldrar gör när sina barn flyttar....blir ledsna''

Hon somnade tillslut och hoppades på att det skulle bli bättre så småningom och att hon inte skulle ha dåligt samvete för att hon bara flyttade sådär...

(en vecka senare)

''Nu när man inte bor i Kina längre så behöver man ju inte gå klädd som en kines'',tänkte hon medans hon stekte pannkakor till frukost. Det är inte direkt vad hon brukade äta till frukost i Kina. För där brukade hon äta antingen

sushi eller sallad....men det var hon väldigt väldigt trött på.Denna veckan som nu hade gått hade varit perfekt från början till slut. Hon hade varit ute på stan och tittat på allt som går att titta på och skaffat sig nya kompisar.

Allt var bara helt underbart..! Lite annorlunda mot Kina bara men det hör ju till.

Efter en liten stund ringde det på dörren.

Hon gick fram till dörren och öpnnade,där stod en liten tjej med en tidning i handen.

-Hej hej!,sa tjejen och sträckte fram tidningen till Angel.

-Hej själv,tack!,sa hon och tog tidningen.

-Kommer du varje dag?

-Japp!,sa hon och log stort

-Okej,vad bra! Var det något mer?

-Ja,faktiskt,du har ett enormt paket också,men det gick inte in genom dörren så vi lade lådorna nedanför trappan

''Ett ''enormt'' paket...?'' Jag har inte fått någon post på en vecka och nu helt plötsligt får jag ett paket?''

''Vem kan det vara ifårn?''

Angel gick ner för trappan och såg högen med lådor som var staplade på varandra.

Tidningsbudet hade redan gått,annars skulle hon gärna viljat ha reda på vem ''lådorna'' var ifrån...

Sedan såg hon en liten lapp som satt på en utav lådorna,och hon läste:

''Detta är ett minne,kom ihåg det...''

Detta var Del 1 då ^^ Hoppas att ni tyckte den var lite bra iallafall :P Komentera gärna vad ni tyckte för ni hjälper mig att göra nästa del bättre isåfall :))

-Linn

Här kommer del 2!

Rosa:Zoe

Röd: Christina

Svart: Zoes berättarröst.

  - Ja! Nu har jag bestämt mig för att jag ska flytta!

Först så blev mamma väldigt chockad. Jag försökte lista ut vad hon tänkte. Men det gick inte. Sedan efter en stund såg jag ett leende spricka upp i hennes ansikte.

 - Åh gumman! Jag är så stolt över dig. Det klart du ska göra det du drömmer om!

Nu var det helt plötsligt jag som var chockad. Hon var glad för min skull! 

- Mamma! Det betyder så otroligt mycket för mig att du tycker det!

- Det är väll självklart! Du sjunger som en ängel, och du är en bra tjej! Jag vet att du kommer klara det. Du har mitt stöd till 100%!

Jag blev gråtfärdig. Herregud! Jag skulle alltså göra det, flytta till Starlight Shores!

  - Kan man få en bamsekram? sa jag.

- Det klart du kan! 

 - Jag älskar dig så mycket mamma! Du är det bästa som hänt mig. sa jag med tårar i ögonen. Vad skulle jag göra utan min mamma? tänkte jag.

- Jag älskar dig också, gumman. Utan dig skulle jag inte överleva!

Jag och mamma hade alltid stått varandra väldigt nära. Jag hade aldrig träffat min pappa... Och mamma var den enda släktingen jag hade. Jag skulle inte kunna tänka mig en värld utan henne! 

 - Jag går in och kollar tågbiljett och lägenheter osv. Gud vad jag ser fram emot detta! sa jag.

- Gör du det gumman! sa mamma med ett stort leende på läpparna.

Jag sprang sedan in överlycklig som ett litet barn! Herregud, tänkte jag.

  Jag satte mig sedan vid våran gamla slitna dator. Det kändes som om den var 100 år gammal, ful och seg som fryst sirap var den. Men det fick funka! Jag surfade in på olika sidor, kollade priser osv.

Hmm... helt okej tågbiljetter i tredje klass. 

Lägenheter i Starlight var ju självklart lite dyrare, men gud vad jag hade sparat pengar i flera år! Det låg simdaler under kudden i mitt rum, under madrassen, i tvättkorgen nästan överallt! Jag ska ha råd med detta, tänkte jag. Mamma bidrar ju säkert med lite pengar hon också...

Efter en stund hade jag hittat en bra tågbiljett. På rea också, perfekt! Tåget går på tisdag, alltså i övermorgon! 

  Jag hade också hittat en bra lägenhet. Hoppas bara annonsen finns kvar ett par dagar.

 - Hur går det gumman? Hittar du något? 

- Jajamensan! Jag har till och med bokat tågbiljett!

- Nemen, oj! Det var snabbt. 

- Jag vet, men den var billig och på rea! Jag hittade också en bra lägenhetsannons. Jag får kolla in den när jag kommer fram på tisdag!

- Vad bra! Se till att börja packa nu bara! 

- Ja, det är nog bäst!

 Jag började sedan rota igenom min klädbyrå. Paniken började komma krypande...

Jag har ju ingenting att ha på mig!! Den finaste klänningen jag kunde hitta var en grå/blå klänning med ett fult gammalt skärp. Så här kunde jag ju inte se ut! Jag kommer inte få ett enda bra jobb om jag klär mig så här tråkigt. Skit också, tänkte jag.

  Jag sprang ut i ren panik till mamma. 

- Mamma! Så här kan jag ju inte se ut! Jag har inga kläder alls som jag ha på mig, inget modernt! Bara fula gamla trasor.

Mamma tänkte efter en stund och granskade mig noga innan hon sa något.

- Det har du rätt i! Det där kan du inte ha på dig...

- Va? 

Jag trodde inte mina öron. Mamma, som alltid varit så ekonomisk och aldrig slängt någonting bara för att det skulle vara ''fult''. Hon höll med mig!

- Du hörde mig! Vet du vad gumman, jag har en ide! 

-Jaså?

- Jag har en slant i min plånbok! Imorgon efter frukosten tar du cykeln till provisionsbutiken och köper dig en fin klänning!

- Va?! Är det sant, mamma? 

- Jajamensan! Det klart att du ska ha en ny klänning nu när du ska bli en stor sångerska! Det förtjänar du, sa hon med ett leende på läpparna.

Jag slänge mig runt hennes hals och gav henne en stor kram! 

- Åh! Tack så mycket mamma, du är bäst!

- Det var så lite så!

     - Jag går och lägger mig nu mamma! Jag älskar dig, sov gott! sa jag och gäspade högt.

Det var inte speciellt sent, men jag behövde sova! Imorgon skulle jag packa och köpa en ny klänning. Jag kunde inte vara gladare!

- Jag älskar dig också! Sov gott.

  Den natten sov jag bättre än någonsin!

Nästa dag...

- Zoe! Frukosten är klar, ropade mamma så att det ekade i väggarna!   

- Jag kommer! sa jag sömnigt.

Jag tvingade mig själv upp ur sängen och sedan ut i köket.

  När jag kom ut i köket fylldes lungorna av en underbart doft. Den doften hade jag känt många gånger förut.

Nybakade sirapsvåfflor!

- Åh! Gud vad gott det luktar, mamma!

- Ja visst gör det! Jag kunde inte låta bli att proppa i mig en, sa hon och skrattade.

- Jag förstår dig! Dina våfflor är underbara. Förresten, efter frukosten åker jag och handlar en klänning!

- Gör det gumman! Välj en riktigt fin nu, sa hon och kramade om mig.

  Efter frukosten bytte jag om snabbt och hoppade på min cykel, och körde sedan mot butiken. Det var långt dit och skulle minst ta 45 minuter. 

När jag kom dit parkerade jag cykeln och började gå mot butiken.

Wow,det var längesen jag var här, tänkte jag och gick sedan förväntansfull in i butiken.

    Herregud! Vilket ställe, och vilka fina kläder! 

Min blick fastnade direkt på en underbar klänning, precis min stil. Och pengarna räckte precis till den och ett par fina skor. Jag kunde inte blivit nöjdare

  När jag kom hem sprang jag in och bytte om snabbt! Mamma stod och hängde upp tvätt på framsidan så jag sprang ut till henne!

- Vad tycks? sa jag stolt och började visa upp min nya klänning.

- Oj, vad fin du är gumman! Vilken snygg klänning, sa hon.

- Jag fick den och skorna för ett riktigt bra pris!

Helt plötsligt blev hon tyst. Hon sa ingenting utan tittade bara ner i marken.

- Vad är det mamma? Gillar du den inte, sa jag chockat.

Innan jag visste ordet av så kom hon fram och kramade mig gråtande.

 - Du är jättefin gumman! Det är bara det att jag kommer sakna dig så otroligt mycket. Jag är så otroligt stolt över dig.  Tänk att min egen dotter ska flytta hemifrån. Jag kan inte tro det, sa hon snyftande.

- Jag kommer att sakna dig också mamma, sa jag. 

Detta var del två! den blev ganska lång, men hoppas ni gillade den! 

Kram på er! Och kom ihåg att kommentera!

ELIN-

Godmorgon! :P

Hoppas att ni sovit gott inatt och inte suttit uppe med sims hela natten. (Vilket jag gjorde..)

Jag och linn vi försöker att ha en så bra blogg som möjligt! Så vi vill gärna veta vad ni tycker! Gillar ni den? Vad tycker ni om historierna? ALLT?   

Kommentera, ställ frågor så mycket ni kan! Det betyder jättemycket för oss. 

Kram!

ELIN-

  Jag bjuder också på en rolig bild! Killen till vänster har precis blivit stylad av killen till höger... Och man ser ju på hans blick vad han tycker om sitt nya utseende! Haha, :P